My mind is a prison…

Vet inte hur jag ska få ur mig det I textform som jag känt länge nu och som jag tänker på flera gånger varje vecka…

Jag funderar just nu på att försöka hitta en psykolog att prata med… För jag mår inte bra. Jag känner mig så otroligt ensam…

Sen i höstas/vintras så känner jag att jag verkligen inte tillför någonting längre… Den enda jag umgås med är C.

Det känns som att folk har tröttnat på mig… I don’t blame any1…

Det känns… Som att ingen vill umgås eller prata med mig… Och jag vill inte vara en börda så jag har slutat höra av mig. Till och med när jag hör av mig till människor för att be om hjälp med något så får jag sån otrolig ångest. För det känns som att jag bara kräver för mycket space…

För några månader sen så följde jag med några kompisar ut. Förfestade och gjorde oss iordning hemma hos nån och sedan ut. Men… Efter ett tag ute så kände jag mig bara i vägen… Alla andra hade någon som dom pratade eller dansade med, jag var meat själv. Jag funderade länge på att bara gå och åka hem… Utan att säga nåt, för att inte ta upp space.

För några veckor sen sa någon att jag aldrig följde med ut längre. Well, jag minns inte sist jag blev tillfrågad och jag vill inte va i vägen igen… Men det sa jag såklart inte… För jag vill inte ta upp space eller va till besvär…

Jag vill inte känna såhär… Men det känns verkligen som att jag är en dålig människa, bara i vägen och tar upp onödigt utrymme…

Men jag säger inget… Visar inget… För jag vill inte vara i vägen…

Lämna en kommentar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.