Har inte skrivit av mig på… Hur länge som helst…
Mycket hade att göra med att jag började som konsult på en bank och min dåvarande chef sa att dom redan kollat upp mig på FB osv… Jag brukar vanligtvis inte bry mig om vem som läser osv, men iom att det kunde påverka jobbet så fick jag ändra om en del.
Jag vill redan nu poängtera att jag mår i det stora hela BRA. Men som de flesta vet som också lider av ångest och depression så kan man ha svackor och iom att jag har mina känslor på utsidan mycket så kan det verka och se allvarligare ut än vad det kanske är.
Just nu går jag igenom en liten period där jag inte kan göra annat än att se ner på mig själv. Bara se allt dåligt och göra allt värre…
Ser mig i spegeln i hissen på jobbet och blir medveten om alla mina jävla brister…
Jag har inte heller någon motivation till något alls… Knappt motivation till att ens skriva färdigt, men känner att jag verkligen behöver få ur mig lite…
Beror på allt och inget antar jag… Sen att det är ett år sen R gick bakom ryggen på mig och sårade mig något enormt gör ju inte saken bättre.. Alla freaking grejer på FB som påminner atm…
Jag pratar inte med nån längre när jag får mina perioder… Mest för att jag på något sätt isolerat mig, jag har verkligen ingen ork nu för tiden att vara social…
Då får jag bara dåligt samvete om jag skulle höra av mig till någon när jag knappt orkar göra det annars…
Jag vet egentligen inte varför jag skriver… Kanske har jag stängt inne skiten för länge? I dunno…
SIDENOTE!
Om 4 veckor åker vi äntligen till mitt älskade London och stannar en hel vecka <3
En förvirrad själ i en galen värld 