One and a half hour later…

Och jag är ännu vaken och kan inte somna >_<*
Var nog ingen insomningstablett kanske? Annars hade jag väl legat heldäckad nu, utan drömmar… Utan felkoppling o frustration…

Kanske ska avboka på måndag? Håret alltså… Kanske bara är slöseri? Varför lägga ut och göra nåt på mig när det inte gör något bättre… Lär bara bli ännu mer missanpassad och helt vidrig ialf…

Jag är fast i ett hål… Och jag kommer inte upp… Och jag vet inte va jag ska göra…
Just nu vill jag bara dö… Jag är så less på mig själv och min missbildade, vidriga, äckliga kropp och ansikte…
Varför? Varför jag?
Jag vill inte vara så här… Jag vill inte se ut och känna mig som jag gör…
Men vad kan jag göra? Ingenting…

Blergh!

Haft en riktig downhill idag/ikväll tror jag… Varit rastlös och bara känt mig konstig hela dagen.
Och kunde inte ligga bekvämt när jag la mig, är stel överallt och är bara allmänt Depp… Ialf just nu.

Just nu är det för mycket bara… Allt är jobbigt… Allt är en jävla kamp… Allt känns svårt… Allt känns så orättvist…
Jag vill bara ha det bra och vara mer normal och känna mig någorlunda ok…
Är det för mycket begärt?

Jag hoppas dom här jävla pillrena tar bort lusten… Dödar sen helt och hållet bara… Avlivar den…
Då kanske jag inte behöver känna mig så jävla värdelös eller så satans äcklig och vidrig… Fast det är jag väl ialf… Oavsett lust eller inte…

30 Seconds To Mars – Hurricane

Hurricane Lyrics

no matter how many times did you told me you wanted to leave
no matter how many breaths that you took you still couldn’t breath
no matter how many nights did you lie, i’d wait to the sounds of pausing rain
where did you go? where did you go?
heart beat, a heart beat, i need a heart…
tell me what you kill to save your life?
tell me what you kill to prove your right?
crash, crash, burn let it all burn
this hurricane chasing us, so long to cry
no matter how many days i die, i will never forget
no matter how many lies i live, i will never regret
theres a fire inside, of this heart, about to explode into flames
where is you God?
where is you God?
where is you God…?
do you really want?
do you really want me?
do you really want me dear?

do you really want?
a heart beat, a heart beat, i need a heart beat
you know i gotta leave, i can’t stay, i know i gotta go, i can’t stay

tell me what you kill to save your life?
tell me what you kill to prove your right?
crash, crash, burn, let it all burn, if sorry can’t fix the things i so long to cry

You say you wrong, you wrong, I’m right, I’m right, you’re wrong, we fight
Ok, I’m running from the light, running from the day to night
Oh, the quiet silence defines our misery
The riot inside keeps trying to visit me
No matter how we try, it’s too much history
Too many bad notes playing in our symphony
So let it breathe, let it fly, let it go
Let it fall, let it crash, burn slow
And then you call upon God
You call upon God

tell what you kill to save your life
tell me what you kill to prove your right
crash crash buuurn, let it all burn, if sorry can’t change things i so long to cry

The world is to much to bear by myself…

Smärtan är något bättre idag…
Men mår psykiskt nästan likadant som innan…

Jag är så trött och less på mig själv… På allt som har med mig och mitt liv att göra…

Men inget jag kan göra åt något av det… alls… överhuvudtaget…
Mest av allt hatar jag min osäkerhet och nojja… Och den lär väl aldrig försvinna… Den har väl satt såna djupa spår så det blir svårt att fylla igen dem igen…
Vill egentligen inget hellre än att göra allt jag gjorde förut… Men nej, det får jag inte… ens om jag ber om det… För tydligen gör det bara saker o ting värre…
Gör det? För det känns ialf som att mitt psyke mått sämre efter jag slöt med allt det än vad det gjorde innan… Då hade jag ialf lite lite liten smula kontroll… Nu har jag ingenting… Men det är väl inte meningen att jag ska veta något…
Att jag ska vara fast i mörkret och okunnskapen som den innebär…

Jag känner mig fången…

 

UPDATE

En sak slog mig… Det jag alltid får höra när jag ens nämner om snokandet är att det bara förstört och förstör och att d gör saker o ting värre. MEN! Tidigare så har ju den andre inte gjort som vi alla vill utan bara fortsatt att förstöra… Om han nu verkligen samarbetar som han påstår att han gör… Då borde jag väl inte hitta ett skit längre?

Avskyvärd!

Duschat… Hatar min kropp, min äckliga avskyvärda kropp…
Ångest, illamående, avsky och hat är det jag känner när jag ser mig själv, naken, känner på mig… Jag vill bara kräkas.
Rakar mig enbart för att det inte ska klia och lukta lika mycket. Och varje gång jag gör det så känner och ser jag min äckliga vidriga jävla böld!

Jag förstår varför ingen vill ha mig på det sättet… Jag är ju totalt jävla vidrig!

Skottpengar…

”men då känns det som att du bara gör det svårare för dig att bestämma dig för att vara helt monogam. jag tror inte det finns någon kille alls som kommer orka/vilja ha sex i hög utsträckning även efter något år in i förhållandet”

Ja, ingen någonsin kommer kunna fungera ihop med mig på det sättet som jag vill och önskar.. Jag är inte gjord för den här världen helt enkelt…
Dessa ord ekar fortfarande i huvudet varje dag… Och svider… För jag vet ju att det är sant…
Jag är endast skapad för att lida…

Snälla skjut mig bara… Ni kan säkert få skottpengar för det om ni ber snällt…

Ljuga för sig själv?

Varför kan det inte vara lättare att försöka ljuga för sig själv?
Jag försöker inbilla mig om att allt är bra, kommer bli bättre och att jag mår bra… Men det verkar vara förgäves…
Alla drömmar som jagar mig… Alla tankar som inkräktar i min hjärna och jag försöker fly ifrån… Allting jag är rädd för ska hända och som redan har hänt…
Varför kan man inte bara *poff* glömma allt?

Jag är så less, så oerhört less på allt… Less på mig själv och speciellt hur jag ser ut, Less på mitt liv, less på min kropp, Less på världen, less på alla runtomkring… Less Less Less LESS!
Jag vill inget hellre än att ha en normalt fungerande jävla kropp och ett normalt liv med ett normalt förhållande och inga problem…

Jag har så oerhört ont i hela min kropp. Och tack vare den idiotiska jävla satans felkopplingen så bröt jag ihop och började böla av minsta smärta igår, tack vare att min kropp verkar förstärka precis allt.. Varför kan jag bara inte bli bedövad istället?
Jävla idiotiska mardrömmar hela tiden.. Som även på dagtiden eftersöker mig och som jag förgäves försöker vifta bort… Jag vet ju att det aldrig kommer att bli något utav det ialf >_<*
Och det gör så ont, så fruktansvärt ont i hela mig… Både hjärta, själ och *hrm* ja…
Jag hatar det faktum att jag är så otroligt medveten om att jag aldrig någonsin kommer kunna få en smekmånad så som alla vanliga dödliga får ha… Aldrig ens i närheten…
Det är så jävla orättvist!!!!

Jag vill inte leva längre… Kan jag inte bara få dö? Somna och aldrig behöva vakna igen?

hatar helger…

Återigen en helt jävla misslyckad o förstörd helg…
Och antagligen är det jag som får skulden för det med… Som vanligt…

Jag har fan börjat hata helger… Det blir bara skit då… Och depp, ångest, gråt, tjaffs ja allmänt skit o helvete helt enkelt…

Ja allt är väl mitt fel… Allt fel är mitt… Det är jag som är felet… apparently…
Finns en lätt fix för det… Ta den när du ändå har chansen…

Jag vill bara dö… Sluta andas… Somna in för att aldrig igen behöva vakna med depression o ångest… Slippa vakna till en värld av kaos och skit…
Min livsgnista börjar försvinna nu… Jag orkar inte bry mig… Mest nyfiken på när den kommer vara borta helt och jag faktiskt kommer våga göra nåt?

Ah well.. Den dagen den sorgen… Fast kanske mer lättnad? Från fler håll? Då är jag ju inte ivägen längre… Och människor kan leva precis som dom själv vill utan att behöva bry sig…
Ja.. Det kanske vore bäst?

Ja jag har fattat det nu… Mitt fel… Jag är bördan… Jag har ingen rätt o bry mig om nånting alls… Inte ens prata med någon om någonting…
Men det har tydligen du? På alla punkter? Hmm… Märkligt…

Undrar om man kan överdosera Valerina Forte? Antagligen inte… då hade d väl inte sålts receptfritt… crap…