?

I must be kinnda useless after all…
Eller useless är kanske fel ord… Men något…

Lolz?

Hahahahahahahahaha xD
Ibland undrar man…

Liten egoboost man fått x)
Från Qx: Du har qx sexigaste bild!

Jaså? O.o
Folk behöver skaffa glasögon x) Men så var han iofs 46 xP

Beslut…

Har väl mer eller mindre beslutat mig…
På Måndag eller tisdag får jag ta o ringa gyn eller vårdis, vet inte vart det vore bäst att vända sig till först…

Det är inte det jag vill, men vad ska jag göra? >_<*
Mer o mer så känns d som att jag blir avvisad… Även om ja vet att ja knappt vågar ta initiativ, men när ja väl gör nåt eller hintar till något så är det antingen pissig timing eller så syns det inte…
Ibland undrar jag… Är jag ens het, sexig, åtråvärd eller något åt det hållet?
Det känns inte så längre ialf…

Va fan…

What the fuck is wrong with me >_<*

O.o

…….

Vet inte ens vad jag känner just nu…

…….

Det va väl skönt att få höra att jag inte är smittad… Men den nyheten kom ju i samband med andra saker så glädjen över det kom aldrig fram…

Tankar under eftermiddagen med… Och lite känslor…
Funderat på att skriva till honom… Inte anklaga eller beskylla eller gnälla… Bara skriva så som jag känner… Som om man skriver till en vän.. För det var ju faktiskt det jag trodde han skulle bli… En väldigt nära vän.
Men… IOM hans överväldigande hat gentemot mig så verkar ju den drömmen gått i kras…
Förstår fortfarande inte vad jag gjort…

Sen det andra? Ja… Bra fråga…

>____<*

Just nu är jag på botten… Jag är så less och trött och Depp och hatisk gentemot allt just nu…
Kan inte fokusera eller koncentrera mig på ett skit.. Och tårarna bara rinner…

Hur fan ska allt kunna funka?

Update:
Det är så mycket skit som stör mig… Som jag är rädd att jag aldrig kommer kunna släppa helt och hållet och som sårar mig något så fruktansvärt…
Tänker tillbaka mycket på dom få gångerna vi faktiskt pratade och blir bara så jävla ledsen över alla svek och brutna löften och alla lögner…
Jag hade aldrig något val… Och kommer aldrig att få…

Är det meningen att jag ska må piss för all framtid?

Humm…

Kom på att jag kan ju faktiskt använda denna till en viss del… Typ vardagligt o så xP Eller vågar jag låta mina kaotiska tankar flöda här? O.o

Sitter iallafall på tuben från skäris med en latte i högsta hugg efter ett besök hos Medicinsk Röntgen på Läkarhuset i Skärholmens centrum. Gjorde en ultraljudsundersökning… Nej jag är inte gravid xD Det var för min magutredning. Tror det var njurar o sånt dom skulle kolla.
Jag hann ialf inte fråga IOM att från det att jag kom tills det va färdigt o jag gick tog väl 10 min xD Rekord snabbt :P
Hoppas på bra resultat…

När jag kommer till Kista måste jag först förbi vårdcentralen där innan jag kan kila vidare till jobbet. Måste göra det där förbannade testet >__>
För även efter att jag/vi blir friska så vet jag inte hur man ska hantera det…
Aja w/e…. Orkar inte riktigt bry mig på det sättet just nu… Får väl bara hoppas att mardrömmarna slutar och att jag kan komma på nåt sätt att få bort min lust.

Igår såg jag ett inlägg av en gammal vän på bdb där hon skrev att hon förlorat sin katt i cancer för några veckor sedan. Jag började direkt tänka på mitt hjärta och min bebis som jag förlorade i Vintras… Det gör fortfarande väldigt ont även om jag inte träffade henne så ofta… Iofs vet jag ju inte om smärtan från det förstärks tack vare att den helgen på Gotland va kaos?
Vet ibland inte ens om jag vill försöka och åka ner dit igen…

W/e?

Nej, dags o sluta skriva här med?
Får väl hålla mig till min crappiga diary app på telefonen istället…
Everything I do… I fail at…

Bättre?

Hur mår jag? Vet jag det ens själv längre?
Idag blev det väl lite bättre… Men… Jag vet inte… Alla tankar, känslor… Jag vet att det inte finns något jag kan göra för att något ska kunna bli bättre… Ialf inte för min egen del… Jag får väl offra mitt välmående igen?
För det verkar ju vara det som krävs. Eller? Det är helt enkelt inte meningen att jag ska må bra och få vara lycklig utan att få en massa skit gentemot mig…
Helt ärligt… Den enda tiden som jag mått hundra procent bra, varit enbart lycklig och trygg var dom första 2-3 månaderna. Djupt inom mig så vet jag att jag inte gjort något fel eller gjort ett skit för att förtjäna alla motgångar jag fått under senaste året… Men på något vis verkar det alltid vara jag som gör fel, tycker o tänker fel och som har fel principer…
Är det ens meningen att jag någon gång någonsin ska få bli trygg och lycklig igen?

Infected…

Så ledsen… Så sviken… Så ont…
Jag fick dolken rakt mellan skulderbladen… Och ja, jag gjorde mig väl återigen förtjänt av det? För min naivitet?
Kommer det nånsin gå? Kommer det någonsin sluta?