Det här kommer bli ett långt inlägg…
Igår (Måndag kväll) delade jag ett inlägg på Facebook med taggen #metoo
Inlägget lyder:
Me too.
If all the people who have been sexually harassed or assaulted wrote ”Me too” as a status, we might give people a sense of the magnitude of the problem.
Edit: And remember that not everyone that has experiensed these things can/ want to come out and say it for whatever reason, there is a large number of mostly women living with this without being able to tel anyone! About 1 in 3 women will experience rape or some degree of sexual assault during their life time. So chanses are you know more people then you think.
#metoo
Efter det så har jag sett så otroligt många jag känner och även bekanta som delat. Jag kan bara tänka mig vilket stort mörkertal det finns.
Det har fått mig att sen dess tänka, känna och reflektera över alla dom gånger jag kan komma ihåg som folk har gjort mig illa på det sättet.
TW (Trigger Warning) Övergrepp och dylikt.
.
.
.
.
.
.
Jag tänker faktiskt vädra lite av det som hänt… Inte allt, då jag är rädd att det kan påverka folk i min närhet negativt.
Jag ber om ursäkt på förhand om det blir osammanhängande på något sätt, men det kan ibland vara svårt att skriva ner saker som är såhär pass känslofyllda.
Jag har blivit våldtagen av 4 olika killar/män. Hur många som sexuellt ofredat mig vet jag inte, det är så många så man inte ens orkat hålla någon form av räkning.
Den första som våldtog mig var min första riktiga pojkvän.
Jag hade precis börjat åttonde klass och hade sommaren precis innan blivit av med min oskuld till en kille jag precis träffat. Men det är en annan historia. Saken är att det här var mitt första ”riktiga” förhållande där vi kysstes, sov över och hade sex.
Orkar inte gå super detaljerat in på hela förhållandet och allt däromkring som fick mig att bli trasig. För det är mycket.
Men han var otrogen konstant, för att jag inte var tillräcklig…
Han tvingade mig till oralsex, tryckte ner mig och med hot om att han annars bara skulle gå och få det någon annanstans…
Jag vaknade flera gånger av att han hade sex med mig, trots att jag inte ville…
Har vaknat av att jag haft ont i rumpan… Fått veta i efterhand att han utfört analsex på mig när jag däckat på fyllan (Jag sover sjukt djupt tyvärr).
Det är bara lite av det han utsatte mig för. Var även otroligt mycket psykisk misshandel.
Jag blev djupt deprimerad, skar mig i armarna för att stå ut med ångest och panikattacker.
Jag var 13 och fyllde 14 under den tiden.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Andra gången jag blev våldtagen är nog den mest traumatiska. Och även den som kommer bli längst textmässigt.
Hösten 2001, jag skulle fylla 16.
Jag skulle vara några dagar på annan ort då det skulle vara en marknad (typiskt bond-party-grej). Jag skulle första kvällen umgås och sova över hos en killkompis. Sen dagen efter skulle jag gå på marknaden med några tjejkompisar som jag även skulle festa lite med på kvällen.
Min killkompis mamma åkte in till stan för att gå på krogen med vänner. Vi satt hemma och spelade tv-spel och snackade skit.
Jag fick sova i hans säng medan han sov i sin brors (som inte var hemma, minns inte varför).
Jag vaknar dock upp någon gång mitt i natten av att någon lägger sig bredvid mig och håller om mig och viskar mitt namn för att se om jag är vaken, tror först det är min vän i mitt halvvakna tillstånd så bryr mig inte och grymtar lite. Men efter en liten stund så inser jag vem det är. När jag känner skäggstubben i min nacke och spritlukten som kommer så fort han andas.
Det är en snubbe som är tillsammans med en av mina mer bekanta vänner, men en som jag skulle umgås med dagen efter.
Jag vet även vad han är kapabel till och att han är en sån som varit i slagsmål.
Jag vågade inte visa att jag var vaken, jag var livrädd att om jag visade och sa ”Nej” så skulle jag råka illa ut.
Han rörde vid mig… Hela mig… Förde mina trosor åt sidan och hade sedan sex med mig tills han däckade, halvt ovanpå mig…
Jag gick sönder bit för bit under hela den tiden, men jag vågade inte öppna ögonen… Vågade inte visa att jag var vaken överhuvudtaget.
Jag försökte vid något tillfälle att dra ihop benen eller flytta på mig så han inte kom åt med sina händer, men det hjälpte inte…
När jag var helt säker på att han hade däckat och inte skulle vakna så drog jag mig bort från honom, sakta, så sakta… Klädde på mig det tystaste jag någonsin gjort… Och gick ut… Gick först ut i trädgården där jag var säker på att ingen skulle höra mig när jag bröt ihop. Jag minns inte hur länge jag gick runt, satt, låg därute och bara grät och grät.
Till slut gick jag in och la mig på soffan och lyckades mirakulöst att somna efter ett tag.
Vaknade dagen efter av att min väns mamma med pojkvän hade vaknat, även min vän. Dom frågade skämtsamt om jag hade blivit utputtad ur sängen av killen som lagt sig där inne. Jag minns inte vad jag svarade eller om jag ens svarade alls.
När jag och min vän står och fixar frukost kommer snubben som natten innan våldtog mig och går förbi bakom, samtidigt som han låter sin hand smeka min rumpa i förbifarten. Jag stod bara som fastfrusen och vågade inte ens reagera.
Under dagen så trycker jag undan allt som hänt och försöker ignorera det. Går på marknaden och har hur kul som helst med mina vänner. Vi går och ser en teater som kör gratis just för marknaden. I en av akterna handlar det om en tjej som blir sexuellt utnyttjad. Jag bryter ihop…
När vi kommer ut från teatern så gråter jag fortfarande, kan knappt få luft. Bara min ena vän är kvar och vi går undan en bit och hon lyckas till slut få ur mig varför jag är så förstörd.
Jag berättar. Och jag ber henne att inte säga något till någon, speciellt inte till hennes vän som är tillsammans med killen i fråga.
Hon lovar att inte säga nåt.
Senare på kvällen så är vi ute och dricker. Jag, min vän från teatern och den bekanta vännen som är tillsammans med killen som våldtog mig.
Vi är inne på en offentlig toalett och ska kissa. Min bekanta vän pratar med sin kille i mobilen. När hon ska göra sitt så ger hon mig telefonen och säger åt mig att prata med honom sålänge.
Jag känner att jag blir alldeles kall, men tar emot telefonen.
Den första meningen jag får höra är ”Varför gick du ut och la dig i soffan igår?”. Jag blir kallare, känner den största klumpen i magen någonsin. Jag låtsades som att jag inte hörde vad han sa och räckte sen tillbaka telefonen till min bekanta vän.
Jag vet inte om det var dagar eller veckor efteråt som den bekanta vännen ringde mig. Hon sa att min vän hade berättat vad som hänt. Jag bröt ihop.
Hon sa att det måste vara ett missförstånd och ville att jag skulle prata med hennes kille om allting för att lösa det. Jag minns inte så mycket mer av samtalet.
Men någon dag senare så insåg jag en sak och frågade min vän: ”Hon tror inte på mig eller hur?”. Hon nickade bara och såg lite nere ut, lite som att hon var ledsen för min skull.
Efter det så skickade jag ett sms och frågade varför jag skulle prata med honom om inte ens hon trodde på mig.
Hon skrev en massa saker till mig, men det jag minns allra tydligast är ”Det är bara i dina drömmar som du har sex med <snubbens namn>”.
Jag har inte prata med henne sen dess.
Honom har jag däremot sett flera gånger. Och en gång när han var full med sina vänner så skrek han efter mig ”Där är den där slynan som säger att jag våldtagit henne!”. Tror det var antingen ett halvår eller ett år efter att det hände.
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Tredje gången jag blev våldtagen var i ett stormigt förhållande.
Början av 2012. Jag var 26.
Hela förhållandet hade varit stormigt. Men jag försökte laga det, jag visste inte bättre då. Jag trodde verkligen under det 2,5 åren som det höll att jag kunde laga allt.
Vi var utomlands på semester för att fira vår 2-årsdag.
En kväll på hotellet. Vi låg i sängen och jag tror vi hade tjafsat för jag var nerstämd. Jag låg med ryggen mot honom. Han började smeknamn på mig och kom närmare brösten, jag försökte markera att jag inte ville genom att spännande armarna mot sidorna så att han inte skulle kunna komma åt. Men han fortsatte… Och min kropp låste sig.
Han hade sex med mig, medan jag låg på sidan. Jag minns hur tårarna rann. Och efter ett tag vände han på mig och la sig mellan mina ben för att fortsätta. Då måste han ha märkt hur jag reagerade, att jag var nästintill apatisk trots att jag grät. Så han slutade…
Jag gick upp, gick på toa… Grät… Torkade bort allt smink som runnit I halva ansiktet. Sen gick jag ut, klädde på mig och gick ut ur rummet utan ett ord. Gick ner och rökte… Grät fortfarande… Där nere satt jag tills jag inte hade några tårar kvar och jag blev apatisk. Jag gick då upp igen och la mig. Somnade till slut.
Dagen efter så ville jag bara lägga det bakom mig. Vi hade planerat en del vi skulle göra. Jag ville inte tänka på det. Men redan vid frukosten satt han och var apatisk… Och jag blev så arg… Det var jag som natten innan hade genomgått ett helvete, inte han. Men hela dagen så var han nerstämd medan jag hela jävla tiden försökte lätta stämningen och försöka glömma det som hände kvällen innan.
Jag är dock glad över att han förstod vad han hade gjort. Och även om vi inte pratat om det sedan förhållandet så hoppas jag han förstår det än idag.
~~~~~~~~~~~~~~~~~
Fjärde gången, eller fjärde mannen som våldtagit mig.
Julen 2015. Jag var 30. Vi hade varit tillsammans i nästan 2 månader, det hade gått fort allting, för fort vet jag idag.
Vi var hos en del av min familj och firade jul. Vi lånade ett rum och hade blivit tillsagda att det inte fick förekomma nåt snusk. Jag respekterar sånt när det är i någon annans säng man sover i och dessutom blir tillsagd om det.
Han var vresig över det och försökte varje kväll när vi gick och la oss. Jag sa att jag inte ville för jag var obekväm med att göra nåt när familjen sov i samma hus. Dessutom när vi blivit tillsagda om att inte göra nåt.
Men ne natt vaknar jag till… Och märker att han är i mig… Jag ligger med ryggen mot honom och han rör sig sakta, men det måste ha väckt mig. Återigen så stelnar jag till och vågar inte visa att jag är vaken. Men nu är det en man som jag vet aldrig skulle kunna vara aggressiv, jag tycker ju tom att han är rätt mesig, mycket snack men ingen verkstad.
Trots det så stelnar jag och klarar fysiskt eller psykiskt inte av att säga nej, putta bort honom eller något alls…
Någon gång så slinker han ur mig, han fnissar. Jag rör mig lite och mumlar, som om jag sov (pratar mycket i sömmen och gör läten allmänt). Han stelnar till först, sen fnissar han igen…
Till slut så ger han upp och vänder sig om och somnar till slut.
Jag tror inte jag har berättat om det här för någon… Alls… Inte ens när jag gjorde slut och sedan blev ovän med honom över en massa andra saker.
~~~~~~~~~~~~~~~~~
Utöver dom här gångerna så har jag blivit taffsad på ute på krogen, både lindrigt och grovt.
Jag har blivit ”cat-called”. Ni vet när snubbar visslar eller ropar sexistiska saker efter en.
Jag har blivit uppraggad på tunnelbanan, på gatan etc flertalet gånger.
Jag har blivit ofredande på tunnelbanan några gånger. Men en av gångerna som jag inte glömmer är när jag satt med hörlurar, var på väg hem och även satt och skrev med dåvarande pojkvännen på mobilen. En snubbe sätter sig mitt emot mig och skrevade, jag ser i ögonvrån att han försöker få kontakt med mig, men jag ignorerar. Jag ser hur han ibland tar sig själv i skrevet och jag blir äcklad, fortsätter ignorera. Men efter några stationer så tar han mig på låret. Min reaktion är blixtsnabb! Jag slår bort hans hand och skriker nästan ”Rör mig inte ditt äckel!”. Jag har fortfarande hörlurarna på mig, så jag hör inte vad han säger, men han flyttar sig rätt snabbt efter det.
Jag delar allt det här öppet. Inte för att peka ut någon och lägga skuld utan för att belysa det större problemet i dagens samhälle och som det varit så länge jag kan minnas. Det är inget nytt fenomen och det finns överallt.
Jag öppnar även upp mig för att bearbeta för mig själv.
En förvirrad själ i en galen värld 